Lagom är tillräckligt

Semestern har börjat och jag har rört lite på mig, i måndags åkte jag till IKEA med Elin och Lukas, skulle köpa mig nya pajformar! Efter det lilla debaclet med tappade formar i våras fanns det verkligen en anledning att åka till IKEA... dessvärre hittade jag inte någon passande pajform... de som fanns var antingen för liten eller för stor... får köpa en på Coop... köpte en på Coop till jobbet och den fungerar alldeles utmärkt... lagom stor också... Hittade i alla fall en kniv som jag ville ha... och sänkt pris var det på den också... ännu bättre... jag är väldigt nöjd med den knivserien... det sänkta priset berodde på att varan utgår ur sortimentet... varför kan jag inte komma på... de är ju så sköna... köpte även ett brynstål så att jag kan vässa eggen... bortsett från det så köpte jag väl inte något som jag egentligen behöver... jo... köpte små "glasskålar" till husvagnen... och en tallrik som ersätter den jag tappade i fredags på midsommar... och så lite presentpapper och snören... och säkert något mer som jag inte kommer på just nu...

Blev kallad för "kärringjävel" när vi åkte därifrån... en stor grå chevroletvan med släpkärra modell större med skåp svängde ut mitt framför oss i rondellen... observera att vi i min bil redan befann oss i rondellen och den grå chevroletvanen hade väjningsplikt... jag tutade lite lätt... så där som man gör när någon gör tokigheter i trafiken... och gissa vad han gjorde... han stannade sin bil med släp mitt i rondellen och började kliva ur bilen... jag bara tittade på honom och vinkade med båda händerna att han skulle åka... han stannade ju upp hela trafiken i rondellen... han tittade på mig och sa "Jävla kärringjävel"... det såg jag att han sa... jag kan inte säga att jag är så vidare bra på att läsa på läppar men det såg jag... han klev in i bilen igen och åkte iväg... sedan skulle vi stanna på McDonalds och käka... plusmenyn så vi skulle få årets sommarglas... men då skulle han också dit... så vi gjorde ett "lite felaktigt" filbyte och åkte till MAX istället...

Igår var jag på sagostund... mitt kusinbarn spelade panflöjt och harpa i Nicolaikyrkan... hon spelade i en halvtimme och därefter var det en som berättade en saga i tio minuter... efter det inbjöds det till kaffe och fika i församlingshemmet... jag gick inte dit... tanken var att vi (min moster och morbror och jag) efter spelningen skulle gå till Kumlinz på torget och fika... men de tyckter att då kunde vi lika bra eller bättre gå till församlingshemmet och fika... men det vägrade jag... det räckte att jag suttit och lyssnat på sagor... inte fan tänkte jag stanna kvar i sagovärlden... nä... jag ville tillbaka till verkligheten... så de gick dit och jag trampade hemåt... lämnade in cykeln på service så på fredag har jag nya bromsar... och förhoppningsvis växlar som inte hackar så foten trillar av pedalen...

Idag ska jag åka till Stockholm och träffa en kompis... jag får gå till tåget... lämnade ju cykeln igår... lite klantigt... men men... det är bara 2,5 km... blir väl lite tråkigare till kvällen dock... det är ju faktiskt halvmörkt när jag kommer hem... under sommaren är tåg inställda... jag lär väl vara hemma runt 23:30 eller nå't... beroende på förseningar...

Jag filmade spelningen men jag har tydligen valt fel bloggportal så jag kan inte lägga upp den... kanske ska byta portal...

Jag ha börjat fundera på om jag faktiskt inte skadar mig själv på varierande sätt enbart för att slippa träna... väldigt undermedvetet dock... alltså... ta en titt på mitt år... börjar året med att ta i för mycket på gymmet - resultat att jag inte kan träna på ett par veckor för att jag fick ont i handleden... efter det när jag väl ska börja träna blir jag sjuk... och som jag redan har informerat väldigt ingående om det så var jag sjuk i flera veckor innan jag fick feber och allt... och några veckor även därefter... sedan dröjde det väl bara någon vecka innan jag pajade axeln i husvagnen när jag städade på påskafton... även ett bevis för att städning inte är bra för hälsan... efter den incidenten... som faktiskt fortfarande gör ont... har jag lyckats springa en gång... men nu är det stopp för det också... idag har jag lyckats skära mig i fotvalvet... och en tå... har ett tre centimeter långt skärsår i fotvalvets överkant... det blödde faktiskt riktigt ordentligt... jag har satt på en kompress och dubbla för små strumpor för att hålla den på plats... jag tog på mig sandaler innan jag satte mig här... och det gör ont... hoppas bara att det inte påverkar min IKEA-resa på måndag för mycket... vad det däremot påverkar är mitt planerade "träningsläger"... jag har planerat min träning under de närmaste fyra semesterveckorna... men det går inte längre... tror knappast att jag klarar att ta mig runt en mil om dagen med det där jäkla såret... hoppas det läker på en vecka...

I onsdags hade vi planeringsdag med jobbet... vi var på en ö i Stockholms skärgård... grillade vildsvin och pratade... vi hann även med att dricka kaffe tre gånger... äta choklad... och bärkaka med grädde... Vi satt och pratade om någonting... kommer inte ihåg exakt vad... när en av oss utbrister "Den där Waxholmsfärjan är ur kurs!"... vi reser oss omgående upp allihop och tittar ut... det var helikoptrar i luften och jag tänkte att "Wow... action... nu händer det nå't!"... en annan deltagare kommer på att det är "De där båtarna i Ocean Race"... så vi avbröt mötet och sprang nedför en lite (på sina ställen) lerig backe och ut på en gammal "kajplats" som såg ut att rasa... jag kom ihåg att ta med kameran så här kommer lite bilder på båtarna som passerade...







När vi stod där så pekade vår värd ut ett stort vackert hus på andra sidan... gissa vem som bor där...



Börje Salming...

och bredvid honom bor... en ännu större idrottsperson... någon som skolorna stängde ner för att se på TV...



Ingemar Stenmark...

Jag såg annat än båtar och hus också... en koltrast som badade i en vattenpöl... men den hann jag inte ta kort på... den flög iväg två gånger när jag var redo och just skulle knäppa... men däremot såg jag... och plåtade (den stod kvar) en väldigt stor och underbar rhododendro...



Efter den avslutande båtresan till fastlandet tog jag och styrde kosan hemåt... svängde in i Södertälje (Moraberg) och köpte blommor som jag svängde in i Vagnhärad för att lämna... gick inte så bra... de var inte hemma... men jag ringde dem och grannen mitt emot släppte in mig så jag satte blommorna i vatten och så var jag lite trevlig med Abba och Snurre innan jag åkte hem...

Igår agerade jag "grillmaster" på en mindre studentbal... stod vid ett itusågat oljefat och grillade kött... vi fick också smaka... det blev faktiskt bra... trots att grillen höll väldigt hög temperatur och det inte gick att flytta på gallret... samt att det regnade ett tag också... men då fixade vi fram paraplyer så det inte regnade på köttet... men jag blev blöt... imorgon är det lördag och jag har tänkt ta en långpromenad... just ja... det går ju inte... fan... jävla tallrik att ramla och gå sönder så där... och skära mig i fötterna... den landade först med all kraft på en tå och studsade sedan i golvet och sprack... någonstans i den där tumulten skar den mig... dumma tallrik... eller kanske dumma mig... jag ska nog sluta torka med handduk om jag diskar...

Igår var jag på en studentfest, min kusins äldsta dotter tog studenten. Det var så där en trettio stycken där och firade, hon fick en hel del presenter, mycket pengar - det enda hon sagt att hon ville ha var pengar till en laptop, en hel del halssmycken som en del av gästerna skapat själva. Det hon blev gladas över var en symaskin, det som mest överraskade henne var en mobiltelefon. Själva festen var lyckad, med mycket god mat och mysig lokal - uppe på höskullen i en gammal lada ute hos hennes pappa! Nedan följer den misslyckade delen... bilder där motiven oväntat rört på sig eller bara totalt misslyckats av mig...
    

Nu dröjer det två år till nästa student, men då är det två stycken på samma gång, och på olika skolor... undrar om jag lyckas bemästra skapandet av en astralkropp till dess...

Just ja, jag har besiktat husvagnen också... den gick inte igenom... bromsarna tog för ojämnt... måste besikta om den senast 090713... och så backade min kusin in i en stolpe med sidan av vagnen så ett fönster rök... det sitter nu hoptejpat med silvertejp och jag kan inte hitta något ställe på nätet som har reservdelar... och någon måste ju fixa fönstret också...

Jag vet att jag är lik min mamma, när jag var 15 år var det en "gubbe" i kvarteret som tog fel på oss... bör sägas att min mamma var rätt så ung och då var 35 år, lika gammal (nästan) som jag är nu, och vi har/hade båda en tendens att se yngre ut, bara i vintras så var det en man som trodde att jag var under 20... i alla fall, så viss likhet ärver man oavsett om man vill det eller inte... jag har även vissa drag efter min pappa, men de är inte lika tydliga, det är bara ibland som det skymtar fram... fanns dock "fler/mer" när jag var liten...

Vad som nu har fått mig att skriva om det här och inte det som jag hade tänkt mig - gnälla över min skadade bredvid-stortån-tå - är att när jag satte mig här framför datorn började slösurfa runt lite och hamnade på aftonbladet.se och expressen.se och där fick se en bild på Michael Jackson och två av hans barn, hans dotter Paris Michael Katherine Jackson - kallad Paris som är 11 år och sonen Michael Joseph Jackson Jr. - kallad Prince som är 12 år.
 

Förutom dessa barn har han ytterligare ett par som inte var med på bilden, 7-årige Prince Michael Jackson II - kallad Blanket. Undrar verkligen hur de ser sig själva som individer - varenda en av dem heter Michael - äldste sonen kallas för Prince medan den yngre brodern heter Prince och kallas för Blanket (Filt eller Snuttefilt)... och sedan den där anknytningen till hur jag började, hur lika är de sin pappa...

Ärligt talat... han ser mer ut som en av Emils träfigurer... Ska man även ta in i ekvationen hur han såg ut som 12-åring...

Ja, då blir ekvationen ännu mer haltande... nu finns det väl inte någon i hela civiliserade världen som inte vet om att han har genomgått otaliga operationer... men ärligt talat... det finns "forskare" som jämfört och lagt ihop hans barndomsbilder med varandra och kommit fram till hur han egentligen ska se ut som 50-åring...


Frågar du mig så tycker jag att han "i naturligt tillstånd" är en betydligt stiligare man... och sedan den där jämförelsen... pappa som 12 år, och barnen som 12 år... någonstans har det gått fel... det är en omöjlighet att en svart man tillsammans med vit kvinna kan få tre vita barn utan några som helst svarta drag... sannolikhetsläran till ära är det möjligt kanske en av fyra gånger... och då gäller det bara hudfärgen, dragen påverkas inte... så... jag är 110% övertygad om att vår "käre" "underlige" Michael Jackson har köpt barnen utan att på något som helst vis ha varit inblandad i "skapelsen" annat än med pengar... kan inte finnas en chans att någon av hans spermier varit delaktig...

Jag blir så in i helvete irriterad ibland, irriterad på personer som ber om hjälp men som inte vill ha någon hjälp, jag lovar, det är inte långt ifrån att jag bara reser mig upp och går... men så kan jag ju inte göra, jag måste ju hjälpa även om personen som jag hjälper inte vill ha hjälp, inte vill förstå eller bara kommer med argument för varför det är fel och inte lyssnar på någon som helst förklaring, för att de inte vill ha hjälp, men ändå ber om hjälp... det liksom bara kliar i hela kroppen...

Idag/ikväll har jag genomfört första grillningen! Min morbror O ve och fasa! fyllde år idag, 69 år, jag hade köpt en "kruka" i form av en trasig luffarsko med hål och små möss i som jag hade planterat en jordgubbsplanta i, O ve och fasa! blev mest fascinerad av de små mössen som tittade fram ur hålen... 


Jag har alltså varit till Herrgår'n och firat honom idag på eftermiddagen, jag kom lite mittemellan alla människor så jag fikade tydligen i fel ordning och lite dubbelt, när jag kom så var det dags för kaffe, så det tog jag också, kaffe med bulle, mandelsockerkaka och vaniljdröm - gott! En stund efter detta kom nästa grupp människor och då dukades smörgåstårtan fram, så då åt jag två mindre bitar av den - gott! Efter ytterligare ett tag så var det dags för kaffe för grupp nummer två, så jag åt en bit mandelsockerkaka till fast utan kaffe - gott! Sedan så föreslog jag till O ve och fasa! att vi kunde grilla, att jag skulle åka till affären och handla så kunde vi grilla, men då protesterade mostra eftersom hon hade kött i frysen så jag gjorde en marinad och köttet skulle tina i marinaden i solen... gick väl sådär... jag fick efter nästan två timmar i solen bända isär de fortfarande frusna köttbitarna - kan ärligt säga att mina fingertoppar gjorde ganska så ont! Jag skrubbade även potatisen... gjorde dock ett misstag... jag har haft kjol på mig idag och det skvätter ganska bra när man skrubbar potatis med rotborste så jag kan, med lite skämsel, säga att jag blev prickig långt upp på benen... lite jordig när det torkat... men det var det värt, vi kokade potatisen med färsk dill ovanpå! och jag var ensam om att vilja äta dillen, så himla gott! Sedan fick de för sig att de skulle titta på Robinson, så då åkte jag hem...


I morse chockade jag hela ledningssystemet i kroppen... jag gick ut och sprang vid halv nio på morgonen... tog den redan omtalade Sjösarundan... nu är väl detta en sanning med modifikation - jag sprang verkligen inte en mil... jag körde intervall... jag började med att gå i tre minuter och så sprang jag i en minut och så fortsatte jag så hela vägen, det tog mig 1:28:45 att komma runt, jag sprang i alla fall en fjärdedel av tiden så jag sprang väl 21-22 minuter eller nå't sån't! Hur långt det blev vet jag inte, det sades alltid när jag gick på högstadiet att rundan var en mil, men jag är inte så himla jättesäker på det... kanske sprang jag tre och allra högst tre och en halv kilometer...

Fredag, jag är ledig, tog ledigt då jag i princip inte har något alls att sysselsätta mig med på jobbet idag.

På måndag ska vi gå in i ett nytt datajournalsystem och därför skulle jag ta det lugnt och spara jobb till dess så vi skulle ha något att gå igenom då... resultatet hade blivit att jag bara skulle ha suttit av tiden idag, så jag tog flexledigt istället... och vad gör jag när jag är ledig och kan ta det lugnt... självklart träffar jag ju Elin och Lukas för promenad - har blivit lite tradition nu... bortsett från det så är det det där oroväckande med att jag blivit nästan besatt av promenader, jag har idag varit ute och traskat i en timme drygt - fast min stegräknare säger att jag bara  har gått i 45 minuter... den fuskar!

Vi får också en ny läkare i teamet på måndag, så för att fira att vi börjar med TakeCare och får en ny medarbetare så ska jag på måndagmorgon göra iordning en äppelpaj på jobbet!

Jag har fått min semester förlängd, visserligen bara med en dag, och jag ska till tandläkaren den dagen och laga ett hål, men i alla fall, jag är ledig från midsommar, fyra veckor framåt och en måndag... längsta semestern någonsin...

I morgon bitti ska jag ta min besatthet till nästa nivå... börjar känna att det inte räcker till så imorgon smäller det... ett par veckor före planeringen, hoppas bara att det går bra...  jag kanske tar mig vatten över huvudet, eller så är det rätt steg... jag återkommer med information...

I torsdags, på Krille Ballongs dag så gick jag och min kusin "sjösarundan" - alla ni som upplevde "LåNiBoOp" under åttio- och nittiotalet vet vad det är - i alla fall så blir det i runda slängar en mil! Kändes i hälen efteråt! 

I fredags var jag och Elin på promenad med Lukas, vi gick till Strandstuviken, visserligen utgick vi från affären på Arnö men det var ändå långt, utifrån mina mätningar på Eniro så blev det sammanlagt 13,5 km, och återigen fick jag ont i hälen. Lukas blev snorig under promenaden och därför lite kinkig. Han har en förmåga att sova med filten över huvudet och när han kinkat ett tag så la Elin filten över ansiktet på honom, och han yttrade sina första "ord": "Oj oj oj" - och han "sa" dem verkligen helt klockrent, lät inte alls som joller! Han sa dem även med en suck så det kunde tolkas som "Oj oj oj, nu är jag i trubbel!" Han fick dock dän filten med ett triumferande leende. Efter ett tag - cirka 10 minuter - säger han återigen "oj oj oj" följt av en riktig brakfis! Jag börjar tro att han är betydligt mer medveten än vad han verkar...

Igår, lördag, började dagen med en ungefär fem km lång promenad i staden, därefter var jag på stan och vallade min moster, fixade lite födelsedagspresenter och hittade sommarstrumpor åt mig, fem par, jag glömde lite bort att jag redan köpt tio par sommarstrumpor... köpte även en ny stegmätare eftersom den förra dummade sig när vi gick "sjösarundan", i alla fall så ska den här nya klara av att räkna nästan oavsett var den befinner sig på kroppen, jag har testat, det är med lite varierande resultat. Jag la den i bh:n - gick inte så jättebra, den följde med och registrerade som den skulle, och lite till, det blev lite extra rörelse där... jag la den istället i byxfickan - det gick mycket bättre, min huvudräkning stämde överens med stegen den visade.  På eftermiddagen/kvällen gick jag till min kusin, 1,5 - 2 km, och vi tog en promenad på så där ungefär drygt fem km, när jag gick hem från kusinen kändes det i högra benets benhinna, inte kul, och inte hittar jag min Orudisgel heller. När vi gick så ringde min morbror till kusinen, de var ute i kolonin, så här löd samtalet som jag hörde det:

"Vad äter ni?"
...
"Åh, va' gott!"
...
"Jag tycker inte om det."
...
"Det låter gott! I det här vädret!"

Vad som sades var att de åt sill och potatis vilket min kusin inte tycker om, men det lät av någon underlig anledning gott!

Idag ska vi gå "sjösarundan" runt igen, ytterligare en mil, men det är nog bra början ändå, kusinen fick igår - helt oförhappandes - för sig att vi så småningom skulle springa hela "sjösarundan" och att vi därefter skulle vara redo för "Tjejmilen", jag vet inte riktigt, jag börjar bli lite rädd nu... visserligen menade hon nästa år, men ändå, lite orolig är jag. Kanske därför jag inte sovit i natt, gick och la mig 23:31, hade radion på i 14 minuter - som jag brukar - kunde fanimej inte somna, 01:30 gick jag upp och fortsatte leta efter gelen, utan resultat, lägger mig någon gång efter 02 - fortfarande pigg - och ligger och stirrar i taket, får ingen som helst ro, eller jag får nog det ändå, jag ligger helt lugnt och avslappnad, andetagen nere under nio per minut, men jag somnar fan inte. Till slut hamnar jag i nån sorts halvsovande tillstånd och vaknar upp vid 04-tiden, upprepar samma procedur igen, fast nu känner jag mig faktiskt trött och somnar efter en stund, vaknar 05:37, två timmar till klockan ringer, går upp och tar medicin och lägger mig igen, händer ingenting fast jag är trött. 07:08 ger jag upp och går upp, sätter mig här och om 13 minuter ringer klockan och 09:00 ska jag träffa kusinen för dagens promenad. Ingen sömn och fortfarande ont i benhinnan, troligen får jag även ont i hälen, oj, vad jag ser fram emot detta...

Jag tror att jag har motionerat för mycket, jag går visserligen till tåget varje dag, men det blir 2x2,5 km och eventuellt 2,5 km på lunchen, men en mil i stöten är kanske lite för mycket så här i början. Jag vet att jag brukade ha svårt att somna om jag tränade för nära sänggående, kanske det är det som spelar in, eller så är det bara en liten dum period.

Tog en promenad idag med min kusin, det var dessvärre min idé så jag får skylla mig själv. Jag fick ont i hälen, har inte haft så värst ont på ett tag. Köpte nya skor i helgen och har märkt av att de kanske inte är lika uppbyggda i hälen som mina tidigare skor, men jag hoppas att det bara är tillfällig smärta, att det blir bättre när jag vant mig och skorna vid varandra. Idag så traskade vi i alla fall i ganska så rask takt Sjösarundan runt, den är en mil lång och i princip enbart asfalt, utom när det kom mötande bilar och jag skuttade in bakom min kusin på väggrenen, sen fick jag jogga ett par steg för att komma ikapp också. Det var jäkligt skönt att komma hem efteråt, och att duscha var lika jäkla skönt! Nu sitter jag här med hettande kinder och ont i benen, undrande hur det ska gå att gå imorgon, är ju tänkt att det ska bli en promenad till Strandstuviken och tillbaka. Tror dock inte att vi håller samma hastighet som min kusin, så det går nog.

Morgondagen börjar jag kl. 9:00 med ett tandläkarbesök, fick just ett sms som påminnelse, räknar inte med några som helst problem där, har inte känt något oroväckane i munnen så jag tror inte att jag har fått några hål. Efter det ska jag till vårdcentralen kl. 10:15, misstänker att det kan komma en hel del förmaningar där.

Runar har ju varit ute efter oss ett tag, prognosen för morgondagen har länge visat bara regn, men idag ser det ut som om vi kanske kan gå utan regn imorgon, enligt dagens prognos för morgondagen verkar det bli regn mellan 10 och 13, med kulmen vid 12, så med paraply eller regnjacka kanske vi klarar oss ganska så bra! Vi kanske t.o.m. klarar oss utan regn, den där regnperioden har blivit kortare och kortare hela veckan och tidigare och tidigare på dagen, som sagt, vi kanske klarar oss!

Klockan! Ha ha... men är det verkligen det rätta svaret? Jag minns att när jag var barn hade vi ett alternativt svar, ett svar som kanske inte är så väldigt genomtänkt eller så är det den totala raka motsatsen, fullständigt genomtänkt! Vi sa att svaret var: en gubbe som fastnat med hängslena i garderoben! Vad han gjorde i garderoben diskuterade vi aldrig, inte heller diskuterade vi hur man kan fastna med hängslena, hoppade han med huvudet nedböjt och hängslena fastnade i någon krok i taket? Jag minns heller inte vem som först kom på svaret. Men någon sorts logik fanns det säkert i sammanhanget, jag kan dock inte se den i vuxet tillstånd.

Ett annat exempel på barnlogik är något jag själv kom på/trodde på. I närheten av radhusområdet där jag växte upp fanns det ett koloniområde, ett sådant där med små hus och en liten trädgård där man odlade diverse grödor. Jag hade ett par kompisar som bodde i villa och min mormor och morfar bodde också i villa så jag visste ju hur stort ett hus var och de små husen i koloniområdet var lite för små för att vara hus, enligt min uppfattning. Så logisk som jag var (redan då...) var jag övertygad om att i de där små husen bodde det små människor, typ dvärgar (får man säga dvärgar eller heter det något annat?).

Ytterligare ett exempel är från mina fotbollsdagar i Tystberga GIF, jag hade (o)turen att placeras mellan målstolparna en säsong och det var vid ett sådant tillfälle som en av mina lagkamraters son befann sig bakom målet. Han hade uppenbarligen tittat och funderat ett tag innan han frågade: "Varför sparkar du alltid bollen med samma fot?". Jag tänkte efter och kom på hur jag på ett pedagogiskt sätt skulle svara så att han själv skulle förstå varför, så jag frågade tillbaka: "Vilken hand håller du pennan i när du ritar?". Killen funderade och tittade på sina händer, håller upp högerhanden och säger: "Den här.". Nöjd med svaret frågar jag honom då varför han inte håller pennan i den andra handen. Jag tänkte att nu förstår han nog att man har en hand/fot som man föredrar när man gör något, svaret jag fick var: "Där hållar jag ju suddigummet!". Helt glasklart, egentligen! Jag fick honom inte riktigt att förstå vad jag menade, motståndarna kom mot mig och jag kunde inte fortsätta diskussionen, men jag fortsatte skratta för mig själv.

I mitt förra inlägg "utlovade" jag ett eventuellt referat från SM-finalerna i handboll, det kommer här:
Sävehof vann damfinalen klart över Skövde, det blev liksom aldrig riktig match, ingen spänning alls. I herrfinalen vann Alingsås en ganska tajt match mot GUIF, mestadels tack vare sitt ogenomträngliga (nästan)  försvarsspel i första halvlek. Jag stod ungefär 45 minuter i kö på McDonalds för en BigMac däremellan. I övrigt var det väl inte så väldigt mycket som hände, bilderna blev så dåliga så dem har jag raderat.

Mina steg går det sisådär med, min räknare gick sönder i veckan, det var bara fästet som gick sönder - räknaren fungerar, men jag kan inte fästa den ordentligt, så just nu har jag den innanför kläderna, ska försöka skaffa en ny, men de är inte särskilt billiga, om man inte vill ha en som nollställer sig själv hela tiden. Mitt medelresultat, i nuläget, är i alla fall 12.615 steg per dag.

Idag har jag passerat 20.000 steg! Än så länge har jag nått upp till 22.432, jag kommer väl gå lite till innan jag går och lägger mig, men bara korta sträckor i lägenheten. Att jag har nått denna "drömgräns" beror till stor del på att jag och "hon i hooden" har varit ute och vandrat igen med "appendixen", jag hade visserligen nånting på 15.000 steg när vi började och jag kan lova att jag fick ont i fötterna, över 22.000 ger faktiskt ömhet.

Jag hade med mig en inomhusgrind ut till "hooden" också som Elin ska låna så inte Lukas tumlar utför trappan, jag trodde den skulle ha lite bitmärken efter Qazzandra men den var bara dammig, den har stått på vinden ett par år och samlat damm. Så nu kommer den användas ute i "hooden" ett tag istället, tills jag får användning för den igen, vilket jag kommer att få, jag vet bara inte när.

Efter detta rekord tog jag en liten sväng ut till McDonald på Gumsbacken, ja, jag vet att det kanske inte var det allra bästa, att jag delvis förstörde mitt resultat och allt det där, men va' fan, jag orkade inte ens tänka på att koka potatis eller ens komma ihåg vad en potatis är. Det blev en sådan där McFeast Remix, en vanlig McFeast med bacon på, den var god, och som vanligt tog jag en cheddardip till stripsen och till och med vanlig CocaCola!

Har fått ett paket som ska hämtas på "Runken", hade tänkt hämta det idag innan jag var ut till "hooden" men glömde självklart informationsbladet i ryggsäcken, så det får jag ta imorgon istället, jag måste hämta ut det innan måndag annars blir det en lååång tågresa hem på kvällen utan bok att läsa.

Det blir färre steg imorgon, då ska jag åka till Globen och se SM-finalerna i handboll, så då kommer jag nog mestadels sitta still, men jag tänkte att jag i alla fall skulle knalla ner till bussen. Kameran följer med (batteriet ligger på laddning) så det kanske blir lite bilder och referat imorgon.

Jag ser inte fram emot måndagen, då är det en årsdag (9 år), det är alltid lite jobbigt även om jag verkligen försöker dölja det för de allra flesta omkring mig, vet dock inte om jag lyckas med det, men jag försöker. Det jobbiga brukar dock gå över ganska snabbt (för det mesta i alla fall), på ett par tre fyra dagar.

Idag var det manfall på jobbet, tre personer som skulle vara där var inte där! 50 % av befolkningen, en efter en. Diverse händelser ledde till dagens drastiska minskning, dock är den tillfällig och vi kommer snart igen ha fullt manskap (och nyktert).

Igår satte jag rekord, över 19.000 steg, wow, mitt medel har blivit bättre, visserligen beror gårdagens resultat till stor del på att jag kom från ett möte på jobbet så tidigt att jag var vid tågstationen nästan 40 minuter för tidigt, och samtidigt måste jag berömma mig själv för att jag varken köpte lakrits eller kebab när jag var så tidig (som jag brukar göra och skicka ett lite självförebrådande sms till "hon i hooden"). Istället tog jag en långsam (mycket långsam) promenad på andra sidan spåret och vidgade mina vyer lite i Flemingsberg, efter den promenaden var det fortfarande 15 minuter kvar till tåget skulle gå så jag fortsatte min mycket långsamma promenad fram och tillbaka två gånger på perrongen, och jag gick hela perrongen - även där borta där tåget inte stannar.

Jag har fallit för en reklam, och inte ens en riktad reklam, nä, jag föll för den enbart för att "hon i hooden" redan har testat och skrivit om den i sin blogg! Så jag var tvungen att testa själv, och jag kan nog säga att jag inte riktigt förstår varför man ska lakritskola mellan två kex och särskilt inte saltlakrits, måste säga att jag tycker lakrits ska begränsas till godis och eventuellt glass, inte i kakor och dryck, och det konstaterar jag som har en stor lakritslast. Om det ändå är någon som är lite mer intresserad av fenomenet så följ länken som är inbäddad i bilden nedan.


Stegtävlingen rullar som sagt vidare och jag har gjort en rejäl uppryckning efter den väldigt knackiga starten men det är långt kvar till slutet, och jag måste nog erkänna att jag faktiskt är lite mer benägen att ta den där promenaden (som jag alltid planerar men aldrig utför) på lunchen när stegräknaren sitter i byxlinningen. Idag blev det ingen lunchpromenad men det gör inte så mycket då jag och en arbetskamrat tog friskvård och var ute och gick på förmiddagen istället, så hitills är jag uppe i 16.079 steg (klockan är 18:06) och jag tror inte det kommer bli så många till, resten av kvällen kommer jag nog mestadels spendera i soffan.

Jag har just kommit hem från en liten "promenadresa". Jag och min kusin åkte till Simonsberget utanför Buskhyttan och gick/klättrade upp och följde Sörmlandsleden, en promenad som vi har gjort tidigare, i höstas. Jag och kusinen är båda tämligen övertygade om att berget har krympt sedan dess, vi tyckte båda två att det gick lite för fort att komma upp, samt även ner (vi hoppade inte ner). Vi satte oss uppe på berget vid två tillfällen, det första tillfället för att jag började må illa (hade hoppat över frukosten, fy mig), vi tog där ett varsit äpple och satt och tittade på utsikten, se nedan.


Därefter satte vi oss efter bara ett par minuter igen (vi hade grovt missuppfattat avståndet till toppen) och mumsade i oss kycklingsallad och drack kaffe. Då vi lite besvikna kom ner från berget bestämde vi oss för att åka iväg till ett annat ställe och gå, så vi styrde kosan mot Västra Kovik där min kusin vet att Sörmlandsleden passerar och leder upp på ett berg. Väl där fann vi väldigt fräscha toaletter som vi båda nyttjade. Utefter den delen av Sörmlandsleden finns det ett flertal gamla gravplatser, de första två vi råkade på var från 500 f.Kr. till 1050 e.Kr., se bilderna nedan.




Där såg vi (eller det var nog bara jag) också en av bergets invånare, jag såg visserligen bara bakdelen, den var brun men inte glänsande (kopparödlor brukar glänsa, så jag tror att det var en brun huggorm, nu har jag redan sett två stycken ormar i år, usch) , och slingrade ner mellan stenarna bara 20 cm från mina fötter, så naturligtvis både skrek jag och sprang därifrån. Efter en väldigt kort sträcka kom vi fram till ett gravröse från 1500 till 500 f.Kr, alltså ännu äldre än de tidigare (denna finns det ingen bild på, då den där invånaren fortfarande var väldigt färsk i mitt minne). Efter en mycket jobbig uppförsbacke som ledde upp till utkiksplatsen kom vi till ett jättestort gravröse från samma tidsperiod, se bilden nedan.


Där uppe åt vi varsin frukt och tittade på utsikten ett tag innan vi vände och gick tillbaka till bilen och åkte hem. Efter allt det där traskande tänkte jag att jag borde ha fått ihop ganska många steg, men icke, jag har bara fått ihop omkring 6.000 steg ändå (trodde att jag åtminstone skulle ha passerat 10.000)! Visserligen upptäckte jag när jag gick nerför den branta backen och tog väldigt små steg att stegmätaren inte registrerade mina steg, så egentligen har jag nog gått ett par hundra steg till. Med andra ord kan man nog säga att jag har gått "gratis" idag, inte bra för vår lilla tävling, som du kan komma till genom att klicka här. Det är jag som redovisar bredvid Tigger.