Vita spöken...
Jag har upptäckt en sak, alla (nästan) mina inlägg skriver jag dagen efter det hänt. Behöver jag ett dygn för att smälta mina intryck och formulera mig? Kanske. I alla fall så ska jag nu skriva om något som hände igår, förvånande va?!
Igår var det onsdag och jag arbetade alltså i Solna, jag hade plockat med mig en Metro som jag skulle läsa på bussen, vilket jag också gjorde. Först stod det väldigt mycket om den där "förlovningen", Sveriges kronprinsessa, Victoria, har äntligen fått förlova sig med sin Daniel. Är det verkligen något att skriva spaltmeter efter spaltmeter om? Det jag faktiskt stör mig mest på i hela den svängen är att en vuxen kvinna på 32 år måste be om lov först.
Ja, ja, det var inte det som jag reagerade på egentligen, nä, det var det där med att det i detta århundrade, där vi faktiskt inte uppnått så jättemycket ännu (var väl under det förra århundradet vi besegrade rymden?), detta århundradet har mest handlat om hemskheter, så som det här. I Afrika, Tanzania (och säkert även i flera andra länder och världsdelar), finns det fortfarande "häxdoktorer" som botar och förbannar med smått horribla voodooliknande metoder. För att uppnå resultat är det "dokumenterat" mest effektivt att använda sig av mänskliga ingredienser och allra helst från människor med "magiska" avvikande utseenden, och jag menar inte blod och hår. Nä, där har man (sedan urminnes tider?) använt ben från människor med defekta gener för albinism, albinos, vita afrikaner, inte vita som europeer utan "äkta" afrikaner som med en genetisk defekt är helt vita, de har fortfarande "afrikanskt" utseende, men är helt vita. En person med albinism ses av dessa häxdoktorer "traditionellt" som ett spöke, ett väsen med någon sorts spirituell koppling till "andevärlden". Så, i gårdagens Metro stod det om en sexårig pojke vars föräldrar blev bundna och fasthållna medan en - eller flera - förövare stympade pojken, de högg av honom armar och ben medan han fortfarande levde, hans plågade skrik väckte hela byn. Nu är inte detta ett nytt fenomen i Tanzania, nä, tydligen dödas det mänskliga albinos ganska ofta. Det finns en by/gård i Tanzania (kommer inte ihåg namnet just nu) för albinos, de står ofta under attack och då är det också den enda fristaden som finns.
När jag läste det här fick jag (i princip) fysiskt ont i hela kroppen, jag kände ett så stort obehag att jag inte riktigt visste vad jag skulle göra! Jag rynkade ihop hela ansiktet och bet ihop käkarna och spände säkert varenda muskel i hela kroppen. En av de mer adekvata tankarna som for fram i mitt huvud var att: "Jag åker dit och tar med mig dem hem, allihop!", därefter kom den mer genomförbara tanken att jag ska leta reda på den där byn/gården och se vad jag kan göra! Jag tror inte att jag fysiskt kommer förflytta mig dit, men det måste finnas något sätt jag kan bidra på, ekonomiskt kanske, jag kände bara att jag måste göra något. För inte fan ska någon behöva sätta livet till bara för att det ska skapas en "starkare bryggd" eller ett starkare band med andarna (djur ska heller inte användas)!
Igår var det onsdag och jag arbetade alltså i Solna, jag hade plockat med mig en Metro som jag skulle läsa på bussen, vilket jag också gjorde. Först stod det väldigt mycket om den där "förlovningen", Sveriges kronprinsessa, Victoria, har äntligen fått förlova sig med sin Daniel. Är det verkligen något att skriva spaltmeter efter spaltmeter om? Det jag faktiskt stör mig mest på i hela den svängen är att en vuxen kvinna på 32 år måste be om lov först.
Ja, ja, det var inte det som jag reagerade på egentligen, nä, det var det där med att det i detta århundrade, där vi faktiskt inte uppnått så jättemycket ännu (var väl under det förra århundradet vi besegrade rymden?), detta århundradet har mest handlat om hemskheter, så som det här. I Afrika, Tanzania (och säkert även i flera andra länder och världsdelar), finns det fortfarande "häxdoktorer" som botar och förbannar med smått horribla voodooliknande metoder. För att uppnå resultat är det "dokumenterat" mest effektivt att använda sig av mänskliga ingredienser och allra helst från människor med "magiska" avvikande utseenden, och jag menar inte blod och hår. Nä, där har man (sedan urminnes tider?) använt ben från människor med defekta gener för albinism, albinos, vita afrikaner, inte vita som europeer utan "äkta" afrikaner som med en genetisk defekt är helt vita, de har fortfarande "afrikanskt" utseende, men är helt vita. En person med albinism ses av dessa häxdoktorer "traditionellt" som ett spöke, ett väsen med någon sorts spirituell koppling till "andevärlden". Så, i gårdagens Metro stod det om en sexårig pojke vars föräldrar blev bundna och fasthållna medan en - eller flera - förövare stympade pojken, de högg av honom armar och ben medan han fortfarande levde, hans plågade skrik väckte hela byn. Nu är inte detta ett nytt fenomen i Tanzania, nä, tydligen dödas det mänskliga albinos ganska ofta. Det finns en by/gård i Tanzania (kommer inte ihåg namnet just nu) för albinos, de står ofta under attack och då är det också den enda fristaden som finns.
När jag läste det här fick jag (i princip) fysiskt ont i hela kroppen, jag kände ett så stort obehag att jag inte riktigt visste vad jag skulle göra! Jag rynkade ihop hela ansiktet och bet ihop käkarna och spände säkert varenda muskel i hela kroppen. En av de mer adekvata tankarna som for fram i mitt huvud var att: "Jag åker dit och tar med mig dem hem, allihop!", därefter kom den mer genomförbara tanken att jag ska leta reda på den där byn/gården och se vad jag kan göra! Jag tror inte att jag fysiskt kommer förflytta mig dit, men det måste finnas något sätt jag kan bidra på, ekonomiskt kanske, jag kände bara att jag måste göra något. För inte fan ska någon behöva sätta livet till bara för att det ska skapas en "starkare bryggd" eller ett starkare band med andarna (djur ska heller inte användas)!
Fjärde semlan...
Igår åt jag min fjärde semla för i år, men det var den tredje goda. Min första semla åt jag på jobbet, den hade en stor klump mandelmassa i botten, och inte den goda sortens mandelmassa. De andra tre har varit betydligt godare, alla köpta på samma ställe, den lilla tipsbutiken/kondiset/korvmojjen i entrén på ICA i Oppeby här i Nyköping. Semlorna bakas på Birgers i Oxelösund, just den här sorten kallas för "blandsemla", beroende på att det inte finns någon mandelmassaklump utan den är blandad med grädden och jämnare fördelad, och så är mandelmassan den godare sorten också.
Just igår köpte jag tre stycken och åkte till Vagnhärad och hälsade på fem mycket goda vänner. Strax här nedan kommer bilder på tre av dem, Leo fjorton år, Abba och Snurre som jag har för mig är fyra år. Det var kul att se dem igen, har inte träffat dem sedan i höstas, det är mycket som hinner hända på ett par månader. Det blev en heldag i Vagnhärad, då jag även blev bjuden på tacos till middag! Tacos är alltid välkommet, det är nog en av de mest ultimata samkvämsmaträtterna som människan uppfunnit. Alla sitter och plockar i skålar och gör iordning sin egen taco efter eget huvud, pratar och tuggar!
Tog "gamla vägen" hem sedan på kvällen, kände inte riktigt för motorvägen. När jag kommit en bit och befann mig strax norr om Sillekrog såg jag tre stycken djur, de var stora så jag tror inte att det var rådjur, det var de för stora för, och rumporna var vita, så jag tror att det var hjortar (älgar har väl inte vita rumpor?). De stod precis vid ett brofäste (jag hade precis passerad över motorvägen på en bro), jag hann se rumporna och att de vände om när jag kom åkande, jag hade en bil bakom mig, cirka 200 meter längre bort, så jag bromsade in lite lätt utan att tappa fart och blinkade med varningsljusen så att denne skulle uppmärksamma att det var något här framme. Efter det satt jag på helspänn hela vägen hem, utan att se några mer djur.
Idag har jag tvättat och försökt tillaga Öländska kroppkakor, det gick inte så bra, de skulle kokas tills de flöt, de flöt aldrig... så jag försökte steka dem, men det gick inte heller så bra, de bara sög upp allt margarin jag la i pannan, och sedan så smakade fläsket som var i dem ungefär som ansjovis, tror inte att jag kommer köpa några kroppkakor inom det närmaste igen...
Leo 14 år
Snurre till vänster och Abba till höger
Just igår köpte jag tre stycken och åkte till Vagnhärad och hälsade på fem mycket goda vänner. Strax här nedan kommer bilder på tre av dem, Leo fjorton år, Abba och Snurre som jag har för mig är fyra år. Det var kul att se dem igen, har inte träffat dem sedan i höstas, det är mycket som hinner hända på ett par månader. Det blev en heldag i Vagnhärad, då jag även blev bjuden på tacos till middag! Tacos är alltid välkommet, det är nog en av de mest ultimata samkvämsmaträtterna som människan uppfunnit. Alla sitter och plockar i skålar och gör iordning sin egen taco efter eget huvud, pratar och tuggar!
Tog "gamla vägen" hem sedan på kvällen, kände inte riktigt för motorvägen. När jag kommit en bit och befann mig strax norr om Sillekrog såg jag tre stycken djur, de var stora så jag tror inte att det var rådjur, det var de för stora för, och rumporna var vita, så jag tror att det var hjortar (älgar har väl inte vita rumpor?). De stod precis vid ett brofäste (jag hade precis passerad över motorvägen på en bro), jag hann se rumporna och att de vände om när jag kom åkande, jag hade en bil bakom mig, cirka 200 meter längre bort, så jag bromsade in lite lätt utan att tappa fart och blinkade med varningsljusen så att denne skulle uppmärksamma att det var något här framme. Efter det satt jag på helspänn hela vägen hem, utan att se några mer djur.
Idag har jag tvättat och försökt tillaga Öländska kroppkakor, det gick inte så bra, de skulle kokas tills de flöt, de flöt aldrig... så jag försökte steka dem, men det gick inte heller så bra, de bara sög upp allt margarin jag la i pannan, och sedan så smakade fläsket som var i dem ungefär som ansjovis, tror inte att jag kommer köpa några kroppkakor inom det närmaste igen...
Leo 14 år
Snurre till vänster och Abba till höger
Service!?
För ett par dagar sedan köpte jag biljetter för att se "Buddy Holly - The musical" på Göta Lejon. Jag gick in på nätet och sökte själv upp dess hemsida, klickade själv på länken för att köpa biljetter (Ticnet), klickade själv in hur många biljetter jag vill ha och var vi vill sitta, klickade själv i att jag ville betala över nätet med VISA och klickade själv i att jag ville skriva ut biljetterna på egen skrivare.
Allt detta gjorde jag som sagt själv, jag har alltså underlättat för den stackare som sitter i biljettluckan och säljer biljetter, jag har underlättat för ATG-ombud som slipper ödsla tid på att betjäna mig, och jag har underlättat för posten som inte behöver dela ut en avi om att jag kan hämta biljetterna i en postutlämningsbutik.
För detta fick jag ett påslag på biljetterna om 25 kr styck i serviceavgift! Jag har betalat sammanlagt 100 kr i serviceavgift för ett arbete jag ha gjort själv, borde inte Ticnet betala mig 100 kr i serviceavgift?
Hur som helst ser jag i alla fall fram emot att se musikalen, jag är inte något stort fan av Brolle, ärligt talat är jag inte ens ett litet fan av Brolle, men jag tycker om musikperioden!
Just ja, bilden har jag "lånat" från Buddy Holly - The musical (www.buddythemusical.se), klicka på bilden så kommer du till den riktiga bilden, eller på länken inom parentes!
Rapport kommer om en dryg månad!
Allt detta gjorde jag som sagt själv, jag har alltså underlättat för den stackare som sitter i biljettluckan och säljer biljetter, jag har underlättat för ATG-ombud som slipper ödsla tid på att betjäna mig, och jag har underlättat för posten som inte behöver dela ut en avi om att jag kan hämta biljetterna i en postutlämningsbutik.
För detta fick jag ett påslag på biljetterna om 25 kr styck i serviceavgift! Jag har betalat sammanlagt 100 kr i serviceavgift för ett arbete jag ha gjort själv, borde inte Ticnet betala mig 100 kr i serviceavgift?
Hur som helst ser jag i alla fall fram emot att se musikalen, jag är inte något stort fan av Brolle, ärligt talat är jag inte ens ett litet fan av Brolle, men jag tycker om musikperioden!
Just ja, bilden har jag "lånat" från Buddy Holly - The musical (www.buddythemusical.se), klicka på bilden så kommer du till den riktiga bilden, eller på länken inom parentes!
Rapport kommer om en dryg månad!
Femton?
Det sägs att man är aldrig äldre än man känner sig, i så fall är jag bara femton år! När jag var femton ådrog jag mig en idrottsskada som är vanlig hos 35-åringar som tränar och har tränat mycket hela livet, det spolierade mina framtidsplaner ganska bra. Nu är det då så att jag i min iver över att äntligen ha behörighet till gymmet på jobbet tränade lite för seriöst i tisdags (det satte sig en person på roddmaskinen bredvid mig, och lite tävlingsinstinkt finns kvar i kroppen så jag körde lite extra - hon fick fan inte ta snabbare "årtag" än mig), och har följdaktligen fått ont igen. Så nu minns jag tillbaka på min sommar som femtonåring, med det tre veckor långa träningsuppehållet, alla de timmar jag fick springa istället för att träna som vanligt och rehabträningen jag tvingades genomförde. Med andra ord vet jag precis hur jag ska göra för att det ska bli bra, dessvärre har jag inte sommarlov längre, jag kan heller inte bara ta tre veckors semester så där helt plötsligt och att vara sjukskriven i tre veckor känns inte så motiverat. Jag ska ta det lite lugnare och köra rehabträningen, det kanske räcker, om inte får jag gå till vårdcentralen. Men jag är ju som sagt ganska så envis, så jag härdar nog ut in i det längsta.
Mitt stenskott på bilen är lite värre än jag först trodde, det är inte bara rutan, utan även huven. Rutan är det nog ingen fara med, huven är värre, där kan det ju bildas rost, och jag vill inte ha rost på motorhuven, så jag ska undersöka vad som ska göras. Jag har redan gjort en skadeanmälan, självrisken är 3.000 för huven och 1.000 för rutan om den måste bytas. Jag kan faktiskt för mitt inre se hur mina stackars pengar på kontot får vingar och lyckliga flaxar bort i solnedgången, lämnandes mig gråtande och hoppandes på marken i försök att fånga så många jag bara kan (hm, har jag sett för många tecknade filmer?). Just ja, kupévärmaren har pajat också, borde de inte hålla lite bättre när man tappar dem i marken?
Den här bilden tog jag i slutet av september när jag och min kusin var och vandrade på Sörmlandsleden, vi gick en rundslinga bortanför Vrångsjön, i närheten av Jönåker. Det är en liten sjö, som tyvärr inte är badvänlig men väldigt vacker, "bakom" mig finns ett vindskydd och grillmöjligheter och t.o.m. ett utedass en bit bort. Slingan är bara fem eller sex km men känns längre p.g.a. en ganska så kuperad terräng. Går man åt "rätt" håll så avslutas den på en grusväg så man hinner slappna av lite innan man åker hem. Jag är ganska säker på att vi återvänder till den lilla sjön i år!
Mitt stenskott på bilen är lite värre än jag först trodde, det är inte bara rutan, utan även huven. Rutan är det nog ingen fara med, huven är värre, där kan det ju bildas rost, och jag vill inte ha rost på motorhuven, så jag ska undersöka vad som ska göras. Jag har redan gjort en skadeanmälan, självrisken är 3.000 för huven och 1.000 för rutan om den måste bytas. Jag kan faktiskt för mitt inre se hur mina stackars pengar på kontot får vingar och lyckliga flaxar bort i solnedgången, lämnandes mig gråtande och hoppandes på marken i försök att fånga så många jag bara kan (hm, har jag sett för många tecknade filmer?). Just ja, kupévärmaren har pajat också, borde de inte hålla lite bättre när man tappar dem i marken?
Den här bilden tog jag i slutet av september när jag och min kusin var och vandrade på Sörmlandsleden, vi gick en rundslinga bortanför Vrångsjön, i närheten av Jönåker. Det är en liten sjö, som tyvärr inte är badvänlig men väldigt vacker, "bakom" mig finns ett vindskydd och grillmöjligheter och t.o.m. ett utedass en bit bort. Slingan är bara fem eller sex km men känns längre p.g.a. en ganska så kuperad terräng. Går man åt "rätt" håll så avslutas den på en grusväg så man hinner slappna av lite innan man åker hem. Jag är ganska säker på att vi återvänder till den lilla sjön i år!
