Lagom är tillräckligt

Det sägs att man är aldrig äldre än man känner sig, i så fall är jag bara femton år! När jag var femton ådrog jag mig en idrottsskada som är vanlig hos 35-åringar som tränar och har tränat mycket hela livet, det spolierade mina framtidsplaner ganska bra. Nu är det då så att jag i min iver över att äntligen ha behörighet till gymmet på jobbet tränade lite för seriöst i tisdags (det satte sig en person på roddmaskinen bredvid mig, och lite tävlingsinstinkt finns kvar i kroppen så jag körde lite extra - hon fick fan inte ta snabbare "årtag" än mig), och har följdaktligen fått ont igen. Så nu minns jag tillbaka på min sommar som femtonåring, med det tre veckor långa träningsuppehållet, alla de timmar jag fick springa istället för att träna som vanligt och rehabträningen jag tvingades genomförde. Med andra ord vet jag precis hur jag ska göra för att det ska bli bra, dessvärre har jag inte sommarlov längre, jag kan heller  inte bara ta tre veckors semester så där helt plötsligt och att vara sjukskriven i tre veckor känns inte så motiverat. Jag ska ta det lite lugnare och köra rehabträningen, det kanske räcker, om inte får jag gå till vårdcentralen. Men jag är ju som sagt ganska så envis, så jag härdar nog ut in i det längsta.

Mitt stenskott på bilen är lite värre än jag först trodde, det är inte bara rutan, utan även huven. Rutan är det nog ingen fara med, huven är värre, där kan det ju bildas rost, och jag vill inte ha rost på motorhuven, så jag ska undersöka vad som ska göras. Jag har redan gjort en skadeanmälan, självrisken är 3.000 för huven och 1.000 för rutan om den måste bytas. Jag kan faktiskt för mitt inre se hur mina stackars pengar på kontot får vingar och lyckliga flaxar bort i solnedgången, lämnandes mig gråtande och hoppandes på marken i försök att fånga så många jag bara kan (hm, har jag sett för många tecknade filmer?). Just ja, kupévärmaren har pajat också, borde de inte hålla lite bättre när man tappar dem i marken?


Den här bilden tog jag i slutet av september när jag och min kusin var och vandrade på Sörmlandsleden, vi gick en rundslinga bortanför Vrångsjön, i närheten av Jönåker. Det är en liten sjö, som tyvärr inte är badvänlig men väldigt vacker, "bakom" mig finns ett vindskydd och grillmöjligheter och t.o.m. ett utedass en bit bort. Slingan är bara fem eller sex km men känns längre p.g.a. en ganska så kuperad terräng. Går man åt "rätt" håll så avslutas den på en grusväg så man hinner slappna av lite innan man åker hem. Jag är ganska säker på att vi återvänder till den lilla sjön i år!