Lagom är tillräckligt

Jag sov tre timmar i natt, somnade någon gång mellan 3:30 och 4:15, jag vet att jag vaknade 7:18. Jag har fungerat förvånadsvärt bra idag, värre har det varit med min kusin!

När jag vaknade gick jag upp och käkade frukost och tog mina "livsnödvändiga" piller med tanken att jag skulle gå och lägga mig igen efter en timme eller två. Nu fungerade det inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag kunde bara inte få någon ro i kroppen så jag ringde min kusin och frågade om hon ville följa med till IKEA, jag kände verkligen inte för att vara hemma idag... Sagt och gjort, vi gav oss iväg till IKEA, resan dit gick väl ganska bra, bara det att jag fick ett stenskott på framrutan så det blev en liten spricka (jag har haft bilen i tre dagar, roligt värre...)! Men det är sånt som händer, det hade inte spelat någon som helst roll ifall jag hade kört min gamla bil, jag hade fått ett stenskott i alla fall, det var bara så att det var jag som stod på tur.

Väl inne på IKEA gick det bättre, inga olyckor där. Jag har tänkt att byta ut mina knivar och stekpannor och lägga de gamla i husvagnen så jag gick förväntansfullt runt och runt på IKEA tills vi kom till husgeråden (som vi visserligen missade och gick två varv runt på det våningsplanet). Jag har tidigare köpt en liten kniv och en potatisskalare på IKEA, ur deras serie 365+, och trivs med dem, så min tanke var att jag skulle fortsätta köpa samma serie. Det gick inte riktigt som planerat, jag fick i och för sig tag i en storbladad kniv, men därefter tog det stopp, brödkniven och "mellankniven" saknades på hyllan - de hade tagit slut för dagen. En kniv fick jag åtminstone med mig hem. Så var då turen kommen till stekpannorna... jag har två stycken med teflonbeläggning men de börjar bli lite slitna och behöver uppdateras, jag har en "normalstor" och en lite mindre som passar perfekt på snabbplattan! Därför vill jag ha två stycken med samma egenskaper och ur samma serie (alltså 365+), det var lite svårare, jag lyckades hitta den större modellen, det gick bra, däremot den lilla... inte lika bra, det fanns en modell som var mindre men den är enligt min uppfattning för stor, den är för stor för den lilla snabbplattan och fyller därför inte den funktionen som jag önskade. Sedan hör det till saken också att jag är ganska envis... så då hoppade jag även över att köpa den större stekpannan (jag är medveten om att jag kanske inte ska låta känslorna styra en sådan sak allt för mycket, men om det inte blir som jag tänkt från början så tenderar jag att totalt strunta i det istället...). Vi lyckades ändå få ihop lite småsaker och gick glada i hågen och betalade, båda två hade under femton varor så vi kunde gå i snabbkassan och betala direkt med kort. Mycket förnämligt!

Vi sätter oss i bilen och styr vår kosa mot Biltema, vi hade (förutseende som vi är) på uppvägen kollat när vi skulle svänga av motorvägen, vilket vi också gjorde helt rätt i Hallunda, men jag hamnade i fel fil och vi kom lite fel... det vara bara att vända och sedan återvända till rätt rutt (spåren i snön skvallrade om att andra begått samma misstag...).

Biltema gick relativt bra, jag hittade varken dubbelhäftande tejp eller en papperskorg till bilen men kusinen hittade torkarblad till sin bil, hon betalade och jag tog torkarbladen och la dem i skuffen. När vi sedan kommer ut till bilen och ska ge oss iväg börjar kusinen snurra och vända på sig i sätet: "Var är mina vantar?" (med lättare panik i rösten). Vantarna låg där de skulle, lite nonchalant slängda över handbromsen. Efter en ganska lång väntan på att få svänga ut från parkeringen var vi så äntligen på väg hemåt! Vi hann ungefär trettio meter när kusinen kläckte ur sig: "Vad gjorde du av mina torkarblad?" (med ganska så stor panik i rösten...). Jag lyckades klämma ur mig att jag la dem i skuffen med det andra vi köpt och medan vi båda skrattade svänga åt vänster i korsningen. Efter en liten stund (mycket liten stund) närmade vi oss en rondell... Kusinen var vid det här laget lite trött och okoncentrerad och tyckte att det var småvägar, korsningar och bilar överallt! För att komma ut på motorvägen skulle vi svänga "nordväst" i rondellen, vilket föranledde nästa fina kommentar från kusinen: "Rondellen är inte ens rak!" (med mycket uppgiven stämma). Vad hon menade var att rondellen inte hade en "rät korsning" - med anslutande vägar rakt åt vänster, höger och rakt fram. Där började vi båda skratta igen och jag är faktiskt lite förundrad att vi lyckades komma ut på motorvägen igen, jag skrattade så jag fick ont i käken!

Mot alla odds lyckade vi ta oss hem och jag fick köttfärslimpa och därefter kaffe hos kusinen, mycket gott. Vi bar lite möbler och skapade en "mys-/lekhörna" för katterna!