Lagom är tillräckligt

Jag har hunnit ikapp tiden!

Känslan bara "poppade upp" när jag gick hem från tåget ikväll, var nästan hemma, hade bara några hundra meter kvar, och känslan var så stark att jag faktiskt började le! Efter händelserna i somras och i höstas låg jag lite efter i tiden, även om det var i oktober så väntade jag fortfarande på att sommaren skulle komma, känslan jag befann mig i sa att det var maj eller början av juni. När november började ta slut och december närma sig hade jag på något mirakulöst sätt förflyttat mig fram till oktober, och nu idag den åttonde januari har jag äntligen kommit ikapp tiden!

Jag har flera gånger (innan idag, alltså i höstas och i vintras) kommit på mig själv med att jag har felaktig tidsuppfattning och varje gång blivit lika förbannad på mig själv, och mäkta irriterad då det inte verkade som om jag någonsin skulle hinna ikapp, men nu har jag gjort det!

Bortsett från detta har det inte hänt så mycket, ska försöka ta mig till en bilfirma på lördag för att kolla på en bil, och se om jag ska ha tre bilar eller om de kan ge ett bra pris på de två jag har... jag skulle kunna köpa en tredje bil och sedan sälja de två jag har nu, som jag ändå ska göra mig av med, men det är lite dåligt med parkeringar här... och ärligt talat är det lättare att lämna ifrån sig två bilar mot en istället för att köpa en bil och sälja två... får se hur det blir... jag kanske inte ens kommer iväg... tiden kanske springer ifrån mig igen...

Fram till nästa sommar får jag drömma och planera, kanske får jag lika fina tomater nästa år, och några fler... plantan var inte så stark...