Nu har jag nog gått för långt i alla fall...
I torsdags, på Krille Ballongs dag så gick jag och min kusin "sjösarundan" - alla ni som upplevde "LåNiBoOp" under åttio- och nittiotalet vet vad det är - i alla fall så blir det i runda slängar en mil! Kändes i hälen efteråt!
I fredags var jag och Elin på promenad med Lukas, vi gick till Strandstuviken, visserligen utgick vi från affären på Arnö men det var ändå långt, utifrån mina mätningar på Eniro så blev det sammanlagt 13,5 km, och återigen fick jag ont i hälen. Lukas blev snorig under promenaden och därför lite kinkig. Han har en förmåga att sova med filten över huvudet och när han kinkat ett tag så la Elin filten över ansiktet på honom, och han yttrade sina första "ord": "Oj oj oj" - och han "sa" dem verkligen helt klockrent, lät inte alls som joller! Han sa dem även med en suck så det kunde tolkas som "Oj oj oj, nu är jag i trubbel!" Han fick dock dän filten med ett triumferande leende. Efter ett tag - cirka 10 minuter - säger han återigen "oj oj oj" följt av en riktig brakfis! Jag börjar tro att han är betydligt mer medveten än vad han verkar...
Igår, lördag, började dagen med en ungefär fem km lång promenad i staden, därefter var jag på stan och vallade min moster, fixade lite födelsedagspresenter och hittade sommarstrumpor åt mig, fem par, jag glömde lite bort att jag redan köpt tio par sommarstrumpor... köpte även en ny stegmätare eftersom den förra dummade sig när vi gick "sjösarundan", i alla fall så ska den här nya klara av att räkna nästan oavsett var den befinner sig på kroppen, jag har testat, det är med lite varierande resultat. Jag la den i bh:n - gick inte så jättebra, den följde med och registrerade som den skulle, och lite till, det blev lite extra rörelse där... jag la den istället i byxfickan - det gick mycket bättre, min huvudräkning stämde överens med stegen den visade. På eftermiddagen/kvällen gick jag till min kusin, 1,5 - 2 km, och vi tog en promenad på så där ungefär drygt fem km, när jag gick hem från kusinen kändes det i högra benets benhinna, inte kul, och inte hittar jag min Orudisgel heller. När vi gick så ringde min morbror till kusinen, de var ute i kolonin, så här löd samtalet som jag hörde det:
"Vad äter ni?"
...
"Åh, va' gott!"
...
"Jag tycker inte om det."
...
"Det låter gott! I det här vädret!"
Vad som sades var att de åt sill och potatis vilket min kusin inte tycker om, men det lät av någon underlig anledning gott!
Idag ska vi gå "sjösarundan" runt igen, ytterligare en mil, men det är nog bra början ändå, kusinen fick igår - helt oförhappandes - för sig att vi så småningom skulle springa hela "sjösarundan" och att vi därefter skulle vara redo för "Tjejmilen", jag vet inte riktigt, jag börjar bli lite rädd nu... visserligen menade hon nästa år, men ändå, lite orolig är jag. Kanske därför jag inte sovit i natt, gick och la mig 23:31, hade radion på i 14 minuter - som jag brukar - kunde fanimej inte somna, 01:30 gick jag upp och fortsatte leta efter gelen, utan resultat, lägger mig någon gång efter 02 - fortfarande pigg - och ligger och stirrar i taket, får ingen som helst ro, eller jag får nog det ändå, jag ligger helt lugnt och avslappnad, andetagen nere under nio per minut, men jag somnar fan inte. Till slut hamnar jag i nån sorts halvsovande tillstånd och vaknar upp vid 04-tiden, upprepar samma procedur igen, fast nu känner jag mig faktiskt trött och somnar efter en stund, vaknar 05:37, två timmar till klockan ringer, går upp och tar medicin och lägger mig igen, händer ingenting fast jag är trött. 07:08 ger jag upp och går upp, sätter mig här och om 13 minuter ringer klockan och 09:00 ska jag träffa kusinen för dagens promenad. Ingen sömn och fortfarande ont i benhinnan, troligen får jag även ont i hälen, oj, vad jag ser fram emot detta...
Jag tror att jag har motionerat för mycket, jag går visserligen till tåget varje dag, men det blir 2x2,5 km och eventuellt 2,5 km på lunchen, men en mil i stöten är kanske lite för mycket så här i början. Jag vet att jag brukade ha svårt att somna om jag tränade för nära sänggående, kanske det är det som spelar in, eller så är det bara en liten dum period.
I fredags var jag och Elin på promenad med Lukas, vi gick till Strandstuviken, visserligen utgick vi från affären på Arnö men det var ändå långt, utifrån mina mätningar på Eniro så blev det sammanlagt 13,5 km, och återigen fick jag ont i hälen. Lukas blev snorig under promenaden och därför lite kinkig. Han har en förmåga att sova med filten över huvudet och när han kinkat ett tag så la Elin filten över ansiktet på honom, och han yttrade sina första "ord": "Oj oj oj" - och han "sa" dem verkligen helt klockrent, lät inte alls som joller! Han sa dem även med en suck så det kunde tolkas som "Oj oj oj, nu är jag i trubbel!" Han fick dock dän filten med ett triumferande leende. Efter ett tag - cirka 10 minuter - säger han återigen "oj oj oj" följt av en riktig brakfis! Jag börjar tro att han är betydligt mer medveten än vad han verkar...
Igår, lördag, började dagen med en ungefär fem km lång promenad i staden, därefter var jag på stan och vallade min moster, fixade lite födelsedagspresenter och hittade sommarstrumpor åt mig, fem par, jag glömde lite bort att jag redan köpt tio par sommarstrumpor... köpte även en ny stegmätare eftersom den förra dummade sig när vi gick "sjösarundan", i alla fall så ska den här nya klara av att räkna nästan oavsett var den befinner sig på kroppen, jag har testat, det är med lite varierande resultat. Jag la den i bh:n - gick inte så jättebra, den följde med och registrerade som den skulle, och lite till, det blev lite extra rörelse där... jag la den istället i byxfickan - det gick mycket bättre, min huvudräkning stämde överens med stegen den visade. På eftermiddagen/kvällen gick jag till min kusin, 1,5 - 2 km, och vi tog en promenad på så där ungefär drygt fem km, när jag gick hem från kusinen kändes det i högra benets benhinna, inte kul, och inte hittar jag min Orudisgel heller. När vi gick så ringde min morbror till kusinen, de var ute i kolonin, så här löd samtalet som jag hörde det:
"Vad äter ni?"
...
"Åh, va' gott!"
...
"Jag tycker inte om det."
...
"Det låter gott! I det här vädret!"
Vad som sades var att de åt sill och potatis vilket min kusin inte tycker om, men det lät av någon underlig anledning gott!
Idag ska vi gå "sjösarundan" runt igen, ytterligare en mil, men det är nog bra början ändå, kusinen fick igår - helt oförhappandes - för sig att vi så småningom skulle springa hela "sjösarundan" och att vi därefter skulle vara redo för "Tjejmilen", jag vet inte riktigt, jag börjar bli lite rädd nu... visserligen menade hon nästa år, men ändå, lite orolig är jag. Kanske därför jag inte sovit i natt, gick och la mig 23:31, hade radion på i 14 minuter - som jag brukar - kunde fanimej inte somna, 01:30 gick jag upp och fortsatte leta efter gelen, utan resultat, lägger mig någon gång efter 02 - fortfarande pigg - och ligger och stirrar i taket, får ingen som helst ro, eller jag får nog det ändå, jag ligger helt lugnt och avslappnad, andetagen nere under nio per minut, men jag somnar fan inte. Till slut hamnar jag i nån sorts halvsovande tillstånd och vaknar upp vid 04-tiden, upprepar samma procedur igen, fast nu känner jag mig faktiskt trött och somnar efter en stund, vaknar 05:37, två timmar till klockan ringer, går upp och tar medicin och lägger mig igen, händer ingenting fast jag är trött. 07:08 ger jag upp och går upp, sätter mig här och om 13 minuter ringer klockan och 09:00 ska jag träffa kusinen för dagens promenad. Ingen sömn och fortfarande ont i benhinnan, troligen får jag även ont i hälen, oj, vad jag ser fram emot detta...
Jag tror att jag har motionerat för mycket, jag går visserligen till tåget varje dag, men det blir 2x2,5 km och eventuellt 2,5 km på lunchen, men en mil i stöten är kanske lite för mycket så här i början. Jag vet att jag brukade ha svårt att somna om jag tränade för nära sänggående, kanske det är det som spelar in, eller så är det bara en liten dum period.
Kommentarer
Trackback
