Vad är det som går och går och aldrig kommer till dörren?
Klockan! Ha ha... men är det verkligen det rätta svaret? Jag minns att när jag var barn hade vi ett alternativt svar, ett svar som kanske inte är så väldigt genomtänkt eller så är det den totala raka motsatsen, fullständigt genomtänkt! Vi sa att svaret var: en gubbe som fastnat med hängslena i garderoben! Vad han gjorde i garderoben diskuterade vi aldrig, inte heller diskuterade vi hur man kan fastna med hängslena, hoppade han med huvudet nedböjt och hängslena fastnade i någon krok i taket? Jag minns heller inte vem som först kom på svaret. Men någon sorts logik fanns det säkert i sammanhanget, jag kan dock inte se den i vuxet tillstånd.
Ett annat exempel på barnlogik är något jag själv kom på/trodde på. I närheten av radhusområdet där jag växte upp fanns det ett koloniområde, ett sådant där med små hus och en liten trädgård där man odlade diverse grödor. Jag hade ett par kompisar som bodde i villa och min mormor och morfar bodde också i villa så jag visste ju hur stort ett hus var och de små husen i koloniområdet var lite för små för att vara hus, enligt min uppfattning. Så logisk som jag var (redan då...) var jag övertygad om att i de där små husen bodde det små människor, typ dvärgar (får man säga dvärgar eller heter det något annat?).
Ytterligare ett exempel är från mina fotbollsdagar i Tystberga GIF, jag hade (o)turen att placeras mellan målstolparna en säsong och det var vid ett sådant tillfälle som en av mina lagkamraters son befann sig bakom målet. Han hade uppenbarligen tittat och funderat ett tag innan han frågade: "Varför sparkar du alltid bollen med samma fot?". Jag tänkte efter och kom på hur jag på ett pedagogiskt sätt skulle svara så att han själv skulle förstå varför, så jag frågade tillbaka: "Vilken hand håller du pennan i när du ritar?". Killen funderade och tittade på sina händer, håller upp högerhanden och säger: "Den här.". Nöjd med svaret frågar jag honom då varför han inte håller pennan i den andra handen. Jag tänkte att nu förstår han nog att man har en hand/fot som man föredrar när man gör något, svaret jag fick var: "Där hållar jag ju suddigummet!". Helt glasklart, egentligen! Jag fick honom inte riktigt att förstå vad jag menade, motståndarna kom mot mig och jag kunde inte fortsätta diskussionen, men jag fortsatte skratta för mig själv.
I mitt förra inlägg "utlovade" jag ett eventuellt referat från SM-finalerna i handboll, det kommer här:
Sävehof vann damfinalen klart över Skövde, det blev liksom aldrig riktig match, ingen spänning alls. I herrfinalen vann Alingsås en ganska tajt match mot GUIF, mestadels tack vare sitt ogenomträngliga (nästan) försvarsspel i första halvlek. Jag stod ungefär 45 minuter i kö på McDonalds för en BigMac däremellan. I övrigt var det väl inte så väldigt mycket som hände, bilderna blev så dåliga så dem har jag raderat.
Mina steg går det sisådär med, min räknare gick sönder i veckan, det var bara fästet som gick sönder - räknaren fungerar, men jag kan inte fästa den ordentligt, så just nu har jag den innanför kläderna, ska försöka skaffa en ny, men de är inte särskilt billiga, om man inte vill ha en som nollställer sig själv hela tiden. Mitt medelresultat, i nuläget, är i alla fall 12.615 steg per dag.
Ett annat exempel på barnlogik är något jag själv kom på/trodde på. I närheten av radhusområdet där jag växte upp fanns det ett koloniområde, ett sådant där med små hus och en liten trädgård där man odlade diverse grödor. Jag hade ett par kompisar som bodde i villa och min mormor och morfar bodde också i villa så jag visste ju hur stort ett hus var och de små husen i koloniområdet var lite för små för att vara hus, enligt min uppfattning. Så logisk som jag var (redan då...) var jag övertygad om att i de där små husen bodde det små människor, typ dvärgar (får man säga dvärgar eller heter det något annat?).
Ytterligare ett exempel är från mina fotbollsdagar i Tystberga GIF, jag hade (o)turen att placeras mellan målstolparna en säsong och det var vid ett sådant tillfälle som en av mina lagkamraters son befann sig bakom målet. Han hade uppenbarligen tittat och funderat ett tag innan han frågade: "Varför sparkar du alltid bollen med samma fot?". Jag tänkte efter och kom på hur jag på ett pedagogiskt sätt skulle svara så att han själv skulle förstå varför, så jag frågade tillbaka: "Vilken hand håller du pennan i när du ritar?". Killen funderade och tittade på sina händer, håller upp högerhanden och säger: "Den här.". Nöjd med svaret frågar jag honom då varför han inte håller pennan i den andra handen. Jag tänkte att nu förstår han nog att man har en hand/fot som man föredrar när man gör något, svaret jag fick var: "Där hållar jag ju suddigummet!". Helt glasklart, egentligen! Jag fick honom inte riktigt att förstå vad jag menade, motståndarna kom mot mig och jag kunde inte fortsätta diskussionen, men jag fortsatte skratta för mig själv.
I mitt förra inlägg "utlovade" jag ett eventuellt referat från SM-finalerna i handboll, det kommer här:
Sävehof vann damfinalen klart över Skövde, det blev liksom aldrig riktig match, ingen spänning alls. I herrfinalen vann Alingsås en ganska tajt match mot GUIF, mestadels tack vare sitt ogenomträngliga (nästan) försvarsspel i första halvlek. Jag stod ungefär 45 minuter i kö på McDonalds för en BigMac däremellan. I övrigt var det väl inte så väldigt mycket som hände, bilderna blev så dåliga så dem har jag raderat.
Mina steg går det sisådär med, min räknare gick sönder i veckan, det var bara fästet som gick sönder - räknaren fungerar, men jag kan inte fästa den ordentligt, så just nu har jag den innanför kläderna, ska försöka skaffa en ny, men de är inte särskilt billiga, om man inte vill ha en som nollställer sig själv hela tiden. Mitt medelresultat, i nuläget, är i alla fall 12.615 steg per dag.
Kommentarer
Postat av: Hon in tha hood
Apoteket har en stegräknare för under hundralappen som nog inte nollställer sig.. kollade bara lite snabbt på den och jag tror det sitter en lucka för
Trackback