Lagom är tillräckligt

Idag/ikväll har jag genomfört första grillningen! Min morbror O ve och fasa! fyllde år idag, 69 år, jag hade köpt en "kruka" i form av en trasig luffarsko med hål och små möss i som jag hade planterat en jordgubbsplanta i, O ve och fasa! blev mest fascinerad av de små mössen som tittade fram ur hålen... 


Jag har alltså varit till Herrgår'n och firat honom idag på eftermiddagen, jag kom lite mittemellan alla människor så jag fikade tydligen i fel ordning och lite dubbelt, när jag kom så var det dags för kaffe, så det tog jag också, kaffe med bulle, mandelsockerkaka och vaniljdröm - gott! En stund efter detta kom nästa grupp människor och då dukades smörgåstårtan fram, så då åt jag två mindre bitar av den - gott! Efter ytterligare ett tag så var det dags för kaffe för grupp nummer två, så jag åt en bit mandelsockerkaka till fast utan kaffe - gott! Sedan så föreslog jag till O ve och fasa! att vi kunde grilla, att jag skulle åka till affären och handla så kunde vi grilla, men då protesterade mostra eftersom hon hade kött i frysen så jag gjorde en marinad och köttet skulle tina i marinaden i solen... gick väl sådär... jag fick efter nästan två timmar i solen bända isär de fortfarande frusna köttbitarna - kan ärligt säga att mina fingertoppar gjorde ganska så ont! Jag skrubbade även potatisen... gjorde dock ett misstag... jag har haft kjol på mig idag och det skvätter ganska bra när man skrubbar potatis med rotborste så jag kan, med lite skämsel, säga att jag blev prickig långt upp på benen... lite jordig när det torkat... men det var det värt, vi kokade potatisen med färsk dill ovanpå! och jag var ensam om att vilja äta dillen, så himla gott! Sedan fick de för sig att de skulle titta på Robinson, så då åkte jag hem...


I morse chockade jag hela ledningssystemet i kroppen... jag gick ut och sprang vid halv nio på morgonen... tog den redan omtalade Sjösarundan... nu är väl detta en sanning med modifikation - jag sprang verkligen inte en mil... jag körde intervall... jag började med att gå i tre minuter och så sprang jag i en minut och så fortsatte jag så hela vägen, det tog mig 1:28:45 att komma runt, jag sprang i alla fall en fjärdedel av tiden så jag sprang väl 21-22 minuter eller nå't sån't! Hur långt det blev vet jag inte, det sades alltid när jag gick på högstadiet att rundan var en mil, men jag är inte så himla jättesäker på det... kanske sprang jag tre och allra högst tre och en halv kilometer...

Fredag, jag är ledig, tog ledigt då jag i princip inte har något alls att sysselsätta mig med på jobbet idag.

På måndag ska vi gå in i ett nytt datajournalsystem och därför skulle jag ta det lugnt och spara jobb till dess så vi skulle ha något att gå igenom då... resultatet hade blivit att jag bara skulle ha suttit av tiden idag, så jag tog flexledigt istället... och vad gör jag när jag är ledig och kan ta det lugnt... självklart träffar jag ju Elin och Lukas för promenad - har blivit lite tradition nu... bortsett från det så är det det där oroväckande med att jag blivit nästan besatt av promenader, jag har idag varit ute och traskat i en timme drygt - fast min stegräknare säger att jag bara  har gått i 45 minuter... den fuskar!

Vi får också en ny läkare i teamet på måndag, så för att fira att vi börjar med TakeCare och får en ny medarbetare så ska jag på måndagmorgon göra iordning en äppelpaj på jobbet!

Jag har fått min semester förlängd, visserligen bara med en dag, och jag ska till tandläkaren den dagen och laga ett hål, men i alla fall, jag är ledig från midsommar, fyra veckor framåt och en måndag... längsta semestern någonsin...

I morgon bitti ska jag ta min besatthet till nästa nivå... börjar känna att det inte räcker till så imorgon smäller det... ett par veckor före planeringen, hoppas bara att det går bra...  jag kanske tar mig vatten över huvudet, eller så är det rätt steg... jag återkommer med information...

I torsdags, på Krille Ballongs dag så gick jag och min kusin "sjösarundan" - alla ni som upplevde "LåNiBoOp" under åttio- och nittiotalet vet vad det är - i alla fall så blir det i runda slängar en mil! Kändes i hälen efteråt! 

I fredags var jag och Elin på promenad med Lukas, vi gick till Strandstuviken, visserligen utgick vi från affären på Arnö men det var ändå långt, utifrån mina mätningar på Eniro så blev det sammanlagt 13,5 km, och återigen fick jag ont i hälen. Lukas blev snorig under promenaden och därför lite kinkig. Han har en förmåga att sova med filten över huvudet och när han kinkat ett tag så la Elin filten över ansiktet på honom, och han yttrade sina första "ord": "Oj oj oj" - och han "sa" dem verkligen helt klockrent, lät inte alls som joller! Han sa dem även med en suck så det kunde tolkas som "Oj oj oj, nu är jag i trubbel!" Han fick dock dän filten med ett triumferande leende. Efter ett tag - cirka 10 minuter - säger han återigen "oj oj oj" följt av en riktig brakfis! Jag börjar tro att han är betydligt mer medveten än vad han verkar...

Igår, lördag, började dagen med en ungefär fem km lång promenad i staden, därefter var jag på stan och vallade min moster, fixade lite födelsedagspresenter och hittade sommarstrumpor åt mig, fem par, jag glömde lite bort att jag redan köpt tio par sommarstrumpor... köpte även en ny stegmätare eftersom den förra dummade sig när vi gick "sjösarundan", i alla fall så ska den här nya klara av att räkna nästan oavsett var den befinner sig på kroppen, jag har testat, det är med lite varierande resultat. Jag la den i bh:n - gick inte så jättebra, den följde med och registrerade som den skulle, och lite till, det blev lite extra rörelse där... jag la den istället i byxfickan - det gick mycket bättre, min huvudräkning stämde överens med stegen den visade.  På eftermiddagen/kvällen gick jag till min kusin, 1,5 - 2 km, och vi tog en promenad på så där ungefär drygt fem km, när jag gick hem från kusinen kändes det i högra benets benhinna, inte kul, och inte hittar jag min Orudisgel heller. När vi gick så ringde min morbror till kusinen, de var ute i kolonin, så här löd samtalet som jag hörde det:

"Vad äter ni?"
...
"Åh, va' gott!"
...
"Jag tycker inte om det."
...
"Det låter gott! I det här vädret!"

Vad som sades var att de åt sill och potatis vilket min kusin inte tycker om, men det lät av någon underlig anledning gott!

Idag ska vi gå "sjösarundan" runt igen, ytterligare en mil, men det är nog bra början ändå, kusinen fick igår - helt oförhappandes - för sig att vi så småningom skulle springa hela "sjösarundan" och att vi därefter skulle vara redo för "Tjejmilen", jag vet inte riktigt, jag börjar bli lite rädd nu... visserligen menade hon nästa år, men ändå, lite orolig är jag. Kanske därför jag inte sovit i natt, gick och la mig 23:31, hade radion på i 14 minuter - som jag brukar - kunde fanimej inte somna, 01:30 gick jag upp och fortsatte leta efter gelen, utan resultat, lägger mig någon gång efter 02 - fortfarande pigg - och ligger och stirrar i taket, får ingen som helst ro, eller jag får nog det ändå, jag ligger helt lugnt och avslappnad, andetagen nere under nio per minut, men jag somnar fan inte. Till slut hamnar jag i nån sorts halvsovande tillstånd och vaknar upp vid 04-tiden, upprepar samma procedur igen, fast nu känner jag mig faktiskt trött och somnar efter en stund, vaknar 05:37, två timmar till klockan ringer, går upp och tar medicin och lägger mig igen, händer ingenting fast jag är trött. 07:08 ger jag upp och går upp, sätter mig här och om 13 minuter ringer klockan och 09:00 ska jag träffa kusinen för dagens promenad. Ingen sömn och fortfarande ont i benhinnan, troligen får jag även ont i hälen, oj, vad jag ser fram emot detta...

Jag tror att jag har motionerat för mycket, jag går visserligen till tåget varje dag, men det blir 2x2,5 km och eventuellt 2,5 km på lunchen, men en mil i stöten är kanske lite för mycket så här i början. Jag vet att jag brukade ha svårt att somna om jag tränade för nära sänggående, kanske det är det som spelar in, eller så är det bara en liten dum period.

Tog en promenad idag med min kusin, det var dessvärre min idé så jag får skylla mig själv. Jag fick ont i hälen, har inte haft så värst ont på ett tag. Köpte nya skor i helgen och har märkt av att de kanske inte är lika uppbyggda i hälen som mina tidigare skor, men jag hoppas att det bara är tillfällig smärta, att det blir bättre när jag vant mig och skorna vid varandra. Idag så traskade vi i alla fall i ganska så rask takt Sjösarundan runt, den är en mil lång och i princip enbart asfalt, utom när det kom mötande bilar och jag skuttade in bakom min kusin på väggrenen, sen fick jag jogga ett par steg för att komma ikapp också. Det var jäkligt skönt att komma hem efteråt, och att duscha var lika jäkla skönt! Nu sitter jag här med hettande kinder och ont i benen, undrande hur det ska gå att gå imorgon, är ju tänkt att det ska bli en promenad till Strandstuviken och tillbaka. Tror dock inte att vi håller samma hastighet som min kusin, så det går nog.

Morgondagen börjar jag kl. 9:00 med ett tandläkarbesök, fick just ett sms som påminnelse, räknar inte med några som helst problem där, har inte känt något oroväckane i munnen så jag tror inte att jag har fått några hål. Efter det ska jag till vårdcentralen kl. 10:15, misstänker att det kan komma en hel del förmaningar där.

Runar har ju varit ute efter oss ett tag, prognosen för morgondagen har länge visat bara regn, men idag ser det ut som om vi kanske kan gå utan regn imorgon, enligt dagens prognos för morgondagen verkar det bli regn mellan 10 och 13, med kulmen vid 12, så med paraply eller regnjacka kanske vi klarar oss ganska så bra! Vi kanske t.o.m. klarar oss utan regn, den där regnperioden har blivit kortare och kortare hela veckan och tidigare och tidigare på dagen, som sagt, vi kanske klarar oss!

Klockan! Ha ha... men är det verkligen det rätta svaret? Jag minns att när jag var barn hade vi ett alternativt svar, ett svar som kanske inte är så väldigt genomtänkt eller så är det den totala raka motsatsen, fullständigt genomtänkt! Vi sa att svaret var: en gubbe som fastnat med hängslena i garderoben! Vad han gjorde i garderoben diskuterade vi aldrig, inte heller diskuterade vi hur man kan fastna med hängslena, hoppade han med huvudet nedböjt och hängslena fastnade i någon krok i taket? Jag minns heller inte vem som först kom på svaret. Men någon sorts logik fanns det säkert i sammanhanget, jag kan dock inte se den i vuxet tillstånd.

Ett annat exempel på barnlogik är något jag själv kom på/trodde på. I närheten av radhusområdet där jag växte upp fanns det ett koloniområde, ett sådant där med små hus och en liten trädgård där man odlade diverse grödor. Jag hade ett par kompisar som bodde i villa och min mormor och morfar bodde också i villa så jag visste ju hur stort ett hus var och de små husen i koloniområdet var lite för små för att vara hus, enligt min uppfattning. Så logisk som jag var (redan då...) var jag övertygad om att i de där små husen bodde det små människor, typ dvärgar (får man säga dvärgar eller heter det något annat?).

Ytterligare ett exempel är från mina fotbollsdagar i Tystberga GIF, jag hade (o)turen att placeras mellan målstolparna en säsong och det var vid ett sådant tillfälle som en av mina lagkamraters son befann sig bakom målet. Han hade uppenbarligen tittat och funderat ett tag innan han frågade: "Varför sparkar du alltid bollen med samma fot?". Jag tänkte efter och kom på hur jag på ett pedagogiskt sätt skulle svara så att han själv skulle förstå varför, så jag frågade tillbaka: "Vilken hand håller du pennan i när du ritar?". Killen funderade och tittade på sina händer, håller upp högerhanden och säger: "Den här.". Nöjd med svaret frågar jag honom då varför han inte håller pennan i den andra handen. Jag tänkte att nu förstår han nog att man har en hand/fot som man föredrar när man gör något, svaret jag fick var: "Där hållar jag ju suddigummet!". Helt glasklart, egentligen! Jag fick honom inte riktigt att förstå vad jag menade, motståndarna kom mot mig och jag kunde inte fortsätta diskussionen, men jag fortsatte skratta för mig själv.

I mitt förra inlägg "utlovade" jag ett eventuellt referat från SM-finalerna i handboll, det kommer här:
Sävehof vann damfinalen klart över Skövde, det blev liksom aldrig riktig match, ingen spänning alls. I herrfinalen vann Alingsås en ganska tajt match mot GUIF, mestadels tack vare sitt ogenomträngliga (nästan)  försvarsspel i första halvlek. Jag stod ungefär 45 minuter i kö på McDonalds för en BigMac däremellan. I övrigt var det väl inte så väldigt mycket som hände, bilderna blev så dåliga så dem har jag raderat.

Mina steg går det sisådär med, min räknare gick sönder i veckan, det var bara fästet som gick sönder - räknaren fungerar, men jag kan inte fästa den ordentligt, så just nu har jag den innanför kläderna, ska försöka skaffa en ny, men de är inte särskilt billiga, om man inte vill ha en som nollställer sig själv hela tiden. Mitt medelresultat, i nuläget, är i alla fall 12.615 steg per dag.

Idag har jag passerat 20.000 steg! Än så länge har jag nått upp till 22.432, jag kommer väl gå lite till innan jag går och lägger mig, men bara korta sträckor i lägenheten. Att jag har nått denna "drömgräns" beror till stor del på att jag och "hon i hooden" har varit ute och vandrat igen med "appendixen", jag hade visserligen nånting på 15.000 steg när vi började och jag kan lova att jag fick ont i fötterna, över 22.000 ger faktiskt ömhet.

Jag hade med mig en inomhusgrind ut till "hooden" också som Elin ska låna så inte Lukas tumlar utför trappan, jag trodde den skulle ha lite bitmärken efter Qazzandra men den var bara dammig, den har stått på vinden ett par år och samlat damm. Så nu kommer den användas ute i "hooden" ett tag istället, tills jag får användning för den igen, vilket jag kommer att få, jag vet bara inte när.

Efter detta rekord tog jag en liten sväng ut till McDonald på Gumsbacken, ja, jag vet att det kanske inte var det allra bästa, att jag delvis förstörde mitt resultat och allt det där, men va' fan, jag orkade inte ens tänka på att koka potatis eller ens komma ihåg vad en potatis är. Det blev en sådan där McFeast Remix, en vanlig McFeast med bacon på, den var god, och som vanligt tog jag en cheddardip till stripsen och till och med vanlig CocaCola!

Har fått ett paket som ska hämtas på "Runken", hade tänkt hämta det idag innan jag var ut till "hooden" men glömde självklart informationsbladet i ryggsäcken, så det får jag ta imorgon istället, jag måste hämta ut det innan måndag annars blir det en lååång tågresa hem på kvällen utan bok att läsa.

Det blir färre steg imorgon, då ska jag åka till Globen och se SM-finalerna i handboll, så då kommer jag nog mestadels sitta still, men jag tänkte att jag i alla fall skulle knalla ner till bussen. Kameran följer med (batteriet ligger på laddning) så det kanske blir lite bilder och referat imorgon.

Jag ser inte fram emot måndagen, då är det en årsdag (9 år), det är alltid lite jobbigt även om jag verkligen försöker dölja det för de allra flesta omkring mig, vet dock inte om jag lyckas med det, men jag försöker. Det jobbiga brukar dock gå över ganska snabbt (för det mesta i alla fall), på ett par tre fyra dagar.

Idag var det manfall på jobbet, tre personer som skulle vara där var inte där! 50 % av befolkningen, en efter en. Diverse händelser ledde till dagens drastiska minskning, dock är den tillfällig och vi kommer snart igen ha fullt manskap (och nyktert).

Igår satte jag rekord, över 19.000 steg, wow, mitt medel har blivit bättre, visserligen beror gårdagens resultat till stor del på att jag kom från ett möte på jobbet så tidigt att jag var vid tågstationen nästan 40 minuter för tidigt, och samtidigt måste jag berömma mig själv för att jag varken köpte lakrits eller kebab när jag var så tidig (som jag brukar göra och skicka ett lite självförebrådande sms till "hon i hooden"). Istället tog jag en långsam (mycket långsam) promenad på andra sidan spåret och vidgade mina vyer lite i Flemingsberg, efter den promenaden var det fortfarande 15 minuter kvar till tåget skulle gå så jag fortsatte min mycket långsamma promenad fram och tillbaka två gånger på perrongen, och jag gick hela perrongen - även där borta där tåget inte stannar.

Jag har fallit för en reklam, och inte ens en riktad reklam, nä, jag föll för den enbart för att "hon i hooden" redan har testat och skrivit om den i sin blogg! Så jag var tvungen att testa själv, och jag kan nog säga att jag inte riktigt förstår varför man ska lakritskola mellan två kex och särskilt inte saltlakrits, måste säga att jag tycker lakrits ska begränsas till godis och eventuellt glass, inte i kakor och dryck, och det konstaterar jag som har en stor lakritslast. Om det ändå är någon som är lite mer intresserad av fenomenet så följ länken som är inbäddad i bilden nedan.


Stegtävlingen rullar som sagt vidare och jag har gjort en rejäl uppryckning efter den väldigt knackiga starten men det är långt kvar till slutet, och jag måste nog erkänna att jag faktiskt är lite mer benägen att ta den där promenaden (som jag alltid planerar men aldrig utför) på lunchen när stegräknaren sitter i byxlinningen. Idag blev det ingen lunchpromenad men det gör inte så mycket då jag och en arbetskamrat tog friskvård och var ute och gick på förmiddagen istället, så hitills är jag uppe i 16.079 steg (klockan är 18:06) och jag tror inte det kommer bli så många till, resten av kvällen kommer jag nog mestadels spendera i soffan.

Jag har just kommit hem från en liten "promenadresa". Jag och min kusin åkte till Simonsberget utanför Buskhyttan och gick/klättrade upp och följde Sörmlandsleden, en promenad som vi har gjort tidigare, i höstas. Jag och kusinen är båda tämligen övertygade om att berget har krympt sedan dess, vi tyckte båda två att det gick lite för fort att komma upp, samt även ner (vi hoppade inte ner). Vi satte oss uppe på berget vid två tillfällen, det första tillfället för att jag började må illa (hade hoppat över frukosten, fy mig), vi tog där ett varsit äpple och satt och tittade på utsikten, se nedan.


Därefter satte vi oss efter bara ett par minuter igen (vi hade grovt missuppfattat avståndet till toppen) och mumsade i oss kycklingsallad och drack kaffe. Då vi lite besvikna kom ner från berget bestämde vi oss för att åka iväg till ett annat ställe och gå, så vi styrde kosan mot Västra Kovik där min kusin vet att Sörmlandsleden passerar och leder upp på ett berg. Väl där fann vi väldigt fräscha toaletter som vi båda nyttjade. Utefter den delen av Sörmlandsleden finns det ett flertal gamla gravplatser, de första två vi råkade på var från 500 f.Kr. till 1050 e.Kr., se bilderna nedan.




Där såg vi (eller det var nog bara jag) också en av bergets invånare, jag såg visserligen bara bakdelen, den var brun men inte glänsande (kopparödlor brukar glänsa, så jag tror att det var en brun huggorm, nu har jag redan sett två stycken ormar i år, usch) , och slingrade ner mellan stenarna bara 20 cm från mina fötter, så naturligtvis både skrek jag och sprang därifrån. Efter en väldigt kort sträcka kom vi fram till ett gravröse från 1500 till 500 f.Kr, alltså ännu äldre än de tidigare (denna finns det ingen bild på, då den där invånaren fortfarande var väldigt färsk i mitt minne). Efter en mycket jobbig uppförsbacke som ledde upp till utkiksplatsen kom vi till ett jättestort gravröse från samma tidsperiod, se bilden nedan.


Där uppe åt vi varsin frukt och tittade på utsikten ett tag innan vi vände och gick tillbaka till bilen och åkte hem. Efter allt det där traskande tänkte jag att jag borde ha fått ihop ganska många steg, men icke, jag har bara fått ihop omkring 6.000 steg ändå (trodde att jag åtminstone skulle ha passerat 10.000)! Visserligen upptäckte jag när jag gick nerför den branta backen och tog väldigt små steg att stegmätaren inte registrerade mina steg, så egentligen har jag nog gått ett par hundra steg till. Med andra ord kan man nog säga att jag har gått "gratis" idag, inte bra för vår lilla tävling, som du kan komma till genom att klicka här. Det är jag som redovisar bredvid Tigger.

Från och med i dag deltar jag i en liten stegtävling med min kompis Elin. Vi har startat en gemensam blogg där vi ska redovisa våra (fram)steg och eventuella (bak)steg. Om det är någon som är intresserad av våra små "promenadiska" äventyr är det bara att titta in (puttarna.blogspot.com). Jag lyckades få liv i min gamla stegräknare som jag fick/köpte när mitt förra jobb var med i någon slags stegtävling inom SLL för X antal år sedan, och den fungerar ganska bra, det finns en hel del saker den räknar: steg, km, kcal, tid, klockslag (som jag inte får att stämma, jag hittar inte bruksanvisningen...) och någt som förkortas S (som jag inte har en aning om vad det är). I alla fall så satte jag på den för två dagar sedan och har väl så att säga "övningsgått" lite innan vår tävling börjar idag. Mitt resultat på dessa två dagar blev: onsdag 14.467 steg och torsdag 18.007 steg. På onsdagen gick jag till tåget, det är 2,5 km så där fick jag ihop ungefär 3.500 steg i vardera riktning. I går (torsdag) cyklade jag till tåget, så där förlorade jag 7.000. steg istället, men för att väga upp det så cyklade jag ut till Elin och vi gick där en promenad på 7,4 km, så det gick nog ganska jämnt upp. Plus att jag cyklade 8,5 km extra (cyklade sammanlagt 13,2 km under dagen).

Under vår promenad såg vi lite vitsippor, ganska utblommade men de var ändå fina. Vi såg även pärlhyacinter, eller som min mamma alltid brukade kalla dem, "Viktoriablommor" då de i vår trädgård växte i ett så varmt och lugnt hörn att de kom upp redan kring "Viktoriadagen" i mars. Nedan kommer bilder på gårdagens växtupplevelser.
 

När jag trampade hemåt tog jag mig en liten omväg förbi lilla Coop på Ringvägen och inhandlade en massa goda grönsaker och grillad rostbiff till en smarrig salladstallrik, se nedan.

Jag kan lova att den smakade lika bra som den ser ut, på tallriken finns/fanns: färska champignoner, tomat, gurka, rädisor, mozzarella, avokado, grillad rostbiff och istället för dressing en klick ishavsröra. Det bästa av allt är dock att jag har tillräckligt mycket kvar för en portion till!